Lite reklam för höstens föreläsning

Den första april år 2013 så hände en grej; jag blev sambo. Det är bara en livlig fantasi för flera som är funktionshindrade. Jag tror det i alla fall, att möta någon som det fungerar till 110 procent med. Jag trodde att det skulle vara en rolig grej att bara gå på dejt en helg i Stockholm, men det blev sen ett förhållande.  Som för alla andra människor i distansförhållanden var det sen bara att packa väskorna och åka typ 30 mil på helgerna för att träffa kärleken. Jag kunde inte släppa henne, för att jag kände att det skulle fungera trots det långa avståndet.

Hur har det fungerat med assistenter då? Både hon och jag behöver ju personlig assistans. Det är inte sant vilket flyt vi har haft med människor faktiskt som klickat till och med från första dagen och framåt.  En av assistenterna fick gå, för det funkade inte riktigt med kommunikationen oss emellan.  Det ska gå som en dans. Jag ser mina assistenter lite som vänner. Jag vet, det är fel ord, men vad fan det är jag som håller i den här föreläsningen. Hehe.

Men det är ingen dans på rosor alltid heller, vi har också motgångar. Om vi tillexempel ska gå på bio så finns det ofta bara en plats som är handikappanpassad i lokalen. Och när vi var i Norrköping och ville gå på bio blev vi nekade att få komma in eftersom personalen menade att vi skulle vara en brandfara om vi vistas i salongen. Det var den sämsta ursäkten jag någonsin hört.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Connect with Facebook