Lite nytt i boken!

Sommaren 2011 är precis som alla andra somrar, lugn och utan jobb. Visst är det skönt att vara lite ledig på sommaren men precis som alla andra så skulle jag vilja tjäna lite extra pengar.Vill även få en chans att träffa nya människor,ta en öl och snacka lite skit det vore kanon eftersom jag är en social person.Om jag skulle rulla in på arbetsförmedlingen skulle de bara hänvisa till ett dagcenter det är ju ganska typiskt med fördomar mot oss funktionshindrade. De ser ner på en ungefär som lilla vännen det där går ju inte det förstår du väl själv. Varför skulle jag inte vara värd lika mycket som alla andra? Varför vill de stoppa undan mig på ett dagcenter? Förstår de inte bättre eller? På ett dagcenter gör man enklare jobb typ som att packa servetter , skriva en sida om en skådespelare eller en artist m.m. Det är säkert ett bra ställe för de som har ett psykiskt handikapp men inte så bra för mig som har ett fysiskt. De tror att jag inte kan men där lurade jag dom allt för jag kan mycket mer än vad dom tror. Med den här boken så vill jag ge er en inblick i mitt liv och försöka få folk att inse att det är oerhört kränkande när andra ser ner på oss som är funktionshindrade.

Jag kom till denna värld hösten 1986. Morsan var uppe på sjukhuset för det kändes som det var dags. Men hon blev istället hemskickad . Nästa dag när hon kom upp var det redan för sent allt hade startat när de stog i hissen påväg upp till förlossningen. Läkaren tyckte att födseln skulle gå till på naturlig väg trots att min mamma inte skulle kunna klara av det. Det var väldigt nära att varken mamma eller jag hade klarat oss. Men som tur var så klarade vi oss båda två även om jag fick en skada som jag får leva med resten av mitt liv.

I skolan kände jag mig ensam och utanför, vart passade jag in? På rasterna så satt jag ensam med min telefon o spelade snake. Jag tänkte att de inte förstår bättre på grund av att skolan är så nonchalant när det gäller handikapp. Som ni kanske förstår så var det svårt att skaffa vänner när mina skolkamrater inte visste så mycket om funktionshindrade. Det blev inte bättre när jag började gymnasiet de var lika oförstående. Mitt självförtroende sjönk i botten det kan jag lova er. De andra drog hem till sina vänner så fort skolan var slut för dagen medans jag fick rulla till färdtjänsten som skulle ta mig hem. Så varje dag fick jag åka mellan Norrköping och Linköping det kanske var därför som jag hamnade utanför som det så fint heter. Jag var på ett fritidshem efter skolan för att alla i familjen var på jobbet. Där fick man till exmepel spela spel och måla. Men för mig var det annorlunda för mig, jag kände mig så hima liten precis som de trodde att jag var i femårsåldern. Självklart så skulle det bjudas på kräm med mjölk eller fil o flingor varenda dag vilken intressant måltid va? De assistenterna som jag hade då snackade med mig som man snackar med en liten unge som inget förstår. Du kan inte käka godis på dagen det förstår du väl. Jag tror att de var i 24årsåldern och jag var 18 vid den tidpunkten. Assistenterna och jag på samma mognadsnivå, då menar jag att vi var lika omogna. De sa åt mig att inte äta godis o så gjorde dom det själva istället. Så jäkla dåligt alltså, säga en sak o sen göra en annan.

Vad kan skolan göra för att förbättra situationen för funktionshindrade elever?

Det låter sjukt att behöva skriva om en sån här sak men det är faktiskt nödvändigt. Redan när man är liten delar man in barnen i grupper så att de funktionshindrade barnen hamnar i en egen klass. I skolan handlar det om att lära sig saker, varför ska man då dela upp barnen efter den fysiska förmågan. Hela idén verkar vara väldigt gammal o omodern, man skulle nog behöva sätta sig ner och fundera över en förändring i skolans värld. Varför vill man gömma allt som är annorlunda? Det är helt fel inställning och vem tror dom att de ska beskydda genom att göra såhär? Ingen mår bra av att gömmas undan, det försvårar chansen att få kunna vara social och man hamnar lätt utanför. En storstädning inom skolan skulle kunna vara en bra idé o med det menar jag att man ska göra om skolans regler och sätta nya gränser. Vi lever faktiskt på 2010-talet men dagens regler verkar mer vara gjorda för slutet av 70-talet. Allt är så annorlunda nu mot vad det var då. Fördomar föds när man försöker få in funktionshindrade i samhället allt beror med säkerhet på att många är rädda för det som är annorlunda. Om man tänker sig en grupp med vänner,en av vännerna börjar snacka med en ny person. Den första reaktionen från vännerna blir men vad fan styr du med. Så här är det alltid i mitt liv, det är bara några få som verkligen vågar ta kontakt med mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Connect with Facebook