Tjena på er.

Föreläsningen gick kanon igår. Men det var inte så många personer, skit samma! Jag körde min föreläsning och det var uppskattat i alla fall. En kvinna, som hade en tonåring som går på gymnasiet, tyckte att  jag skulle komma dit och dela med mig av min livserfarenhet till tonåringarna. Det är viktigt att de inser att det inte är något fel på att ha ett funktionshinder eller att sitta i rullstol. Utan att man faktiskt kan leva precis som vem som helst. Man tjafsar, man ber familjen dra åt skogen,  man är ihop med tjejer/killar och  det tar slut… precis allt som en ”vanlig” tonåring upplever finns även i en funktionshindrads vardag. Man säger saker man inte menar. Man älskar sin familj lika mycket för det, trots de hårda orden. Om jag bara pratar för mig själv så var jag på gränsen att ta livet av mig när jag var 15år, precis som många andra upplever sina tonår upplevde jag mina.. Jag tänkte  ”varför ska jag leva för?”. Jag tänkte att jag var ful och tråkig- en skit i rullstol, och ingen skulle vilja ha mig.. Jag fortsatte att vara nere tills jag blev sjutton, då kom jag tillbaka till gymnasiet. Jag försökte att få en tjej att få upp sina ögon för mig. Jag hade 15dl gelé i håret och badade i parfym o ni kan tänka er att jag luktade som en hel parfymaffär. Hehe. Hjälpte ingenting att jag luktade som Chris Brown liksom, jag fattade inte att jag skulle hålla låg profil. Vi fick läsa böcker om funktionshindrade på min utbildning som skrevs 50 år tillbaka i tiden, då min farsa typ bara var ett barn. Javisst det är bra att veta hur man såg på funktionshinder förr också, självklart ska man ha lite humm om det med 🙂

/Marcus