Skrivet till Pontus.

Lisen Lindahl-Söderberg, producent för En andra chans skriver såhär om Pontus.

“Tack till dig Pontus i din himmel!”
Första gången jag hör av mig till Pontus, en av våra fyra fantastiska huvudpersoner, så svarar han inte själv. En av hans assistenter berättar att han är upptagen och undrar om han kan få ringa tillbaks. Pontus återkommer redan efter 5 minuter:
– När jag hörde att det var SVT som ringde blev jag nervös, tänkte att ni skulle kolla om jag betalt tv-licensen! Men du ringer om någon dokumentärserie?
Jag berättar om serien som vi planerar göra på Sveriges Television och Pontus blir jätteglad. Klart att han kan tänka sig att medverka i En andra chans. Men han vill gärna träffas och prata mer.
-Går det bra att ses om ett par dagar. Jag är inte hemma, utan på Sahlgrenska sjukhuset och jag är nyopererad. Hör du att det blåser i luren? Det är jag som andas! Jag tar mina första andetag sedan olyckan!!
När Pontus blev påkörd den där nyårsnatten 2008, blev han så svårt skadad att han först dog! Han återupplivades av ambulanspersonalen på olycksplatsen och fördes snabbt till sjukhuset. Där fick Pontus familj besked om att hans skador var för svåra att klara av och att han inte skulle klara natten. Familjen fick dessutom höra av en läkare att det liv som väntade Pontus, om han mot förmodan skulle klara sig, var för svårt att leva. Han skulle bli totalförlamad, utan förmåga att ens kunna andas själv. Men mot alla odds överlevde alltså Pontus! Och han fick behålla det allra viktigaste – hjärnan. I första avsnittet av En andra chans säger han själv:
– Det är ju en gåva – jag fick behålla livet! Men gåvan är inte bara att jag fick behålla livet utan att jag fortfarande kan förmedla mig. Det är väl mitt uppdrag här i livet att jag nu ska förmedla de positiva tankarna.
Så när jag lyssnar på Pontus som drar några av sina första andetag, efter det att han just fått en så kallad andningsstimulator inopererad, och hör honom uttrycka sin enorma lycka över dessa andetag, förstår jag att jag pratar med en alldeles extraordinär människa! När jag dessutom bara några dagar senare får träffa honom hemma i lägenheten på lilla kullerstensgatan i Lund, och han ställer lika många frågor till mig som jag till honom, förstår jag också att han inte bara är stark utan smart. Sen när jag ska gå ett par timmar senare och han hoppas att han inte gjort mig ledsen, så tittar jag frågande på honom…?!
– Ja, men du sa ju att din syster också blev påkörd när hon var ung, men att hon dog. Nu när du träffat mig så kanske du tänker att din syster borde haft samma tur som jag, säger Pontus.
Jag är så tacksam att vi fann Pontus! En glädjespridare trots det svåra i hans egna situation. Och Pontus förmedlar ett viktigt budskap, i varje avsnitt: att hans liv är värt att leva, att han fortfarande kan göra allt han vill och vad än alla andra tycker om saken, så är han tacksam för den andra chans som han fått.
Självfallet har Pontus under seriens gång också stunder av sorg och ledsamhet över det som gått förlorat. Men han vill leva och han vill mötas.
I början av vår relation med Pontus så reagerade vi i tv-teamet ofta med ledsna känslor när vi besökt honom. Vi var ledsna för hans skull men med tiden, och tackvare våra samtal, förstod vi ju att han själv hade accepterat sitt nya liv och om vi inte vågade vara nära så svek vi. Så rådet är: VÅGA mer! Och undvik inte det som först verkar svårt. När vi vågar mötas får vi så mycket tillbaka!
Pontus hann själv se de första 3 avsnitten av En andra chans innan han gick bort den 21 maj 2011 efter att ha drabbats av en slempropp. Hans familj önskan är att delarna med Pontus i serien skulle sändas ändå. Och det är jag enormt tacksam för! Hans budskap förmedlar hopp, mod och styrka – och hans insikter om livet kan vi alla lära oss så mycket av.
Tack till dig Pontus i din himmel!

softar.

Tjena!

hur är läget? Här är det bara bra faktiskt. Idag är jag inte lika trött som i förregår iallafall 🙂 Jag sitter och väntar på att farsan ska komma tillbaks för då blir det att ta en kaffe. Sitter och tittar på tre kronor nu och skrattar, dom är så roliga.

Vi hörs senare kanske om de är så att jag skulle kopiera in något eller så!

softar…

Tjena!

hur är läget? Här är det bara bra faktiskt. Idag är jag inte lika trött som i förregår iallafall 🙂 Jag sitter och väntar på att farsan ska komma tillbaks för då blir det att ta en kaffe. Sitter och tittar på tre kronor nu och skrattar, dom är så roliga.

Vi hörs senare kanske om de är så att jag skulle kopiera in något eller så!

Slapp framför tv:n

Hej igen 🙂

Jag är redan klar med nästa resa ner till Beccis, det blir den 16-17 februari. Skönt att vara ute i tid med planeringen. Jag sitter och halv sover framför tv:n härligt att bara slappa och bli bättre i förkylningen.

Vi hörs imorgon! Hej

det ballar ur

Tjena!
Är det lugnt ute i Europa eller? 🙂 Jag är bättre nu med förkylningen, de är underbart eftersom det är nyårsafton snart. Ni har säkert läst om resan som jag skrev om igår, men den blir tyvärr inte av. De var för snabbt inpå att bestämma sig om allting och jag och Beccis åker hellre själva lite senare 🙂 Jag är i tid med att kolla upp om att åka till beccis i februari med assistenter och så.

vi hörs senare. Tjao!

Resa..

Hej igen! Det är bra här, lite krasslig i halsen bara. Jag började känna av det på filmstaden igår. Jag tänkte vad fan är det här nu då, vill ju inte bli sjuk till Nyår! Typiskt… Det är första gången som jag har tjej på nyårsafton. Det är ovanligt att jag brukar få känningar i halsen, få fan så jobbigt 🙁

Var på info-möte på Frösunda idag angående resa till Mallorca i slutet av sommaren. Som det ser ut just nu så kanske Beccis och jag hänger på 🙂 Skriver mera om det när jag vet säkert.

Vi hörs!

resa med frösunda!

Hallå där!

Hur är läget? Här har man fjärilar i magen för att jag och Beccis har varit tillsammans i 4 månader idag! 🙂 De har gått fort så in i helvete ju, jag fattar det inte. hehe. Jag ska på ett möte idag om information om Mallorca, de är Frösunda som håller i det.

Vi hörs senare. tjao!

Tänk vad lite el kan göra!

Hej alla! Har ni pallat med all julmat under helgen? Det har vi iallafall 🙂 Var hos mina föräldrar på julafton och firade tillsammans med dom. Vi hade jättetrevligt! Vi fick ett set med kuddar och täcken. Min flickvän åkte hem för några timmar sen men hon kommer tillbaka till mig igen på fredag. Hon ska bara hem och vända typ 😉

God fortsättning!

Ps. vi var på Wok-Time på Filmstaden idag och skulle käka men dom vägrade att mixa min mat fast att jag hade egen mixer med mig, så det blev ingen wok för mig 🙁 Det enda jag bad om var att få låna 2 små hål i väggen…
Så jag köpte kebabrulle på istanbul ist och där var dom supertrevliga och assistenten fick tillomed komma in i köket och mixa själv, dessutom sa dom att de borde fixa en mixer så att vi slipper släpa på en i fortsättningen. Det kallar jag service! 🙂

Jäkla gubbe och stackars lilla tant

Tjena hur är läget? Här är det bra förutom lite som hände tidigare idag på stan.. Var på Ica och skulle handla julskinka, stod sen i kassan och när assistenten skulle betala så kommer en jäkla pensionärs gubbe och trycker sig emellan mig och assistenten, försöker att gå före mig liksom… Jag är ingen person tydligen för att jag sitter i rullstol. Assistenten tände till och sa, jag citerar: Men lugna ner dig lite för helvete!!! Gubben tittade bara bort mot ett annat håll och ställde sig bakom mig igen. Senare när vi stod och väntade på bussen hem så kommer en tant fram och börjar säga till min assistent att lite av min arm inte är täckt av jackan, hon var nog bara lite bekymrad och ville hjälpa till men fick till svar av min assistent att jag faktiskt kan tala för mig själv. Haha assistenten var fortfarande irriterad efter det som hände på Ica så det blev så att hon röt till mot tanten istället för att tacka och le. Jag själv har slutat att bli förbannad, sånt här är vardagsmat för mig liksom.

Vi hörs!

Ett brev om pontus, läs själva! min idol.

Det gick en dokumentär som heter “en andra chans”, de handlar om människor som råkat ut för en olycka med klarat sig med olika skador. Pontus var den som råkade ut för den värsta och såhär skriver hans farmor om honom.

Farmor Ulla skriver om Pontus
Tänk dej att du fryser så att det känns som om skinnet spricker, precis som på en korv som du kokat för länge. Tänk dej att du vaknar en morgon och inte kan röra dej. Du kan bara röra dina ansiktsmuskler och dina ögon. Du känner inte längre att du har en kropp.
Tänk dessutom att människor börjar titta på dej som om du kom från Mars eller ännu värre vänder bort huvudet så de slipper se dej. Du som var en tjejernas kille, charmig, rolig med ett fantastiskt kroppsspråk.
Du blir långsamt medveten om att du har blivit påkörd av en bil bakifrån. Du har slungats upp i luften och sedan i gatan med huvudet före. Du har varit död i 10 minuter men återupplivats.
Men du kan inte längre andas själv. Du måste ha en respirator så man har gjort ett hål i halsen.
Men du lever trots allt. Och hjärnan fungerar. Din skada sitter på hjärnstammen. Huvudet kan du inte längre hålla uppe själv, det sitter löst, så man sätter ett stag i halsen. Du kan inte längre vrida ditt huvud och se vad som händer vid din sida. Din läkare säger att du blivit halshuggen men överlevt. Det är fantastiskt.
Men priset blir högt. För du kan inte känna en beröring längre, inte stryka en flicka på kinden. Du kan inte reglera din kroppstemperatur. På fackspråk heter det att du är en “kall tetra”. Det är därför du fryser så att du tror att huden spricker. Det finns ingenting som hjälper mot detta, det är bara att stå ut.
Om en mygga sätter sig på näsan så måste du be någon annan att klia för i ansiktet har du känsel. Du upptäcker att du inte ens kan skratta ordentligt längre för då behöver man sin diafragma och den är förlamad så du kan bara dra på munnen. Du som skrattade så gott och så ofta.
När du inte kan hosta själv längre så måste du ha en maskin som gör det, annars får du för mycket slem i lungorna.
Du får aldrig vara ensam igen. Alltid två personer tätt intill dej som skall se till att dina maskiner fungerar, att du inte får liggsår, att tracken inte hoppar ur för då dör du. Personer som skall vara dina armar och ben, ge dej mat och sköta alla dina behov. Men en del av dessa personer litar du inte på. Ibland vågar du inte somna för du är rädd att de också somnar. Det har hänt, inte en gång utan flera gånger. Du har haft tur och överlevt igen och igen.
Hur skall du klara av att inte längre få en flickvän? För kärlek det behöver man alltid oavsett om man sitter i rullstol eller springer själv. Känslolivet förändras inte. Insidan är likadan som tidigare. Som tur är så är den här mardrömmen inte din den var Pontus.
Trots det ofattbart svåra som Pontus fick utstå hade han en underlig gåva att alltid se det positiva i alla situationer. Han sa alltid att “det kunde ha varit värre”. Jag kan tala och äta och det kunde jag inte från början och jag lever. Min hjärna fungerar och det är det viktigaste. Det blev Pontus som gav tröst till oss anhöriga. Det var han som alltid skrattade och skämtade så att tillvaron blev uthärdlig.
Pontus fick se vänner försvinna. Han fick uppleva att en del inte ens hörde av sig efter olyckan. Det fanns en riktig vän, Johannes, som stannade och blev Pontus assistent och hans trygghet. Johannes umgicks mycket med Pontus även på sin fritid och han fick glädjen att bli gudfar till Johannes son. Det är inte alla förunnat att ha en sådan vän och vi anhöriga är mycket tacksamma för vad han gjorde för Pontus.
Pontus fick en bonustid på 3 år drygt. En slempropp tog hans liv. Det känns fel att en sådan rutinsak tog hans liv när han överlevt så svåra skador som man normalt inte gör. Det leder fram till en oerhört viktig fråga
UTBILDAR ASSISTENSBOLAGEN SIN PERSONAL? Svar NEJ!
INGEN AV PONTUS ASSISTENTER HADE FÅTT NÅGON UTBILDNING AV ASSISTENSBOLAGET
Vi anhöriga hade haft möten och påtalat att vi inte kände oss trygga och krävde utbildning. En gruppchef från vårdbolaget var helt överens om att Pontus inte var i trygga händer och att man måste ha kompetent personal, men ingenting hände.
ASSISTENTERNA HAR INGEN SKULD I PONTUS DÖD. De är unga och tvingas nu att bära en livslång skuldkänsla. Det är oansvarigt att anställa ungdomar och skicka dem till svårt skadade som Pontus utan att ge dem en utbildning och därmed en trygghet inför sin uppgift. En slempropp är det vanligaste hotet hos en respiratorburen. En utbildning hur man gör vid ett stopp borde vara det mest elementära för personal som skall hantera en person som andas med respirator.
Det är inte enbart privata vårdbolag som sätter in outbildad personal. Lunds Kommun gjorde likadant. Ungdomar som “gått bredvid” ibland bara några timmar sattes i tjänst om det var personalbrist. Hur skulle en sådan personal kunna hantera en multiskadad som Pontus? Det är en skrämmande människosyn och brist på empati som möter handikappade och hjälplösa.
Att vara helt i händerna på människor som inte kan hjälpa när man inte själv kan lyfta ett finger för att klara en krissituation. Att vara beroende av andra för att andas. Kan inte varje människa tänka sig in i den mardrömmen? Eller har vi blivit så egocentrerade att vi glömt att vara medmänniska?
En fråga som alla ansvariga inom vården borde ställa sig är:
VARFÖR KRÄVER MAN UNDERSKÖTERSKEKOMPETENS INOM VÅRDEN I ÖVRIGT MEN INTE FÖR SVÅRT SKADADE SOM VÅRDAS I HEMMET?

Snurre Sprätt

Tjena. Hur är läget? Här är allt bra. Var hos tandläkaren idag. Det var lugnt såret jag hade är borta. Det känns skönt, för han var noga med efterkontroll för säkerhets skull. Tycker det är kanon. Min erfarenhet av läkare är att de inte brukar vara så noga. De utför bara det jobb de ska göra och sen inget mer. Tack och hej lixom.
Jag är nervös inför julafton.
Beccis kallar mig för Snurre Sprätt, eller något annat djur hehe.

Vi hörs. Hej.

Mår som en Kung

Hej!

Jag mår bra som en kung 🙂 Jag är hos morsan och farsan och glor på hästarna, väntar på att Dagens dubbel ska börja hoppas på att vinna. Imorgon ska jag städa och sen ska jag till tandläkaren sen ska jag softa, ladda upp inför Beccis besök. Vi ska spela bingolotto och mysa dan innan julafton.

Har ev. en föreläsning i Skövde på gång nästa år.

Vi hörs hej!

Dansa loss

Hej!
Hur är läget? Här är det bra. Jag är sugen på att dansa till den här låten som jag länkar till här nedanför. Den är fett bra.
Efter Julmaten kanske det går åt att dansa av sig lite då passar den här låten bra hehe.

het igen

Tjena igen. Nu har jag gjort mig sexig inför förlovningen.. det vet i faan hur det gick, jag kanske borde operera mig som många tjejer gör. Få en spruta i arslet o gå som om jag hade skitit på mig? Eh, nä tack… jag håller mig till att klippa håret!! haha

3 Dagar kvar

Tjena!

Det är bra här. Det är bara 3 dagar kvar sen kommer min älskling. Har aldrig längtat så mycket  till  julafton som  i år, inte sen jag var barn iallafall. Man tror ju på tomten när man är liten men inte nu längre .Det är faktiskt coolt att alla tror på honom när man är barn.  Den gamla favoriten är när någon i familjen känner sig lite dålig  och måste gå och köpa tidningen.

Wow! Intressant att barnen ibland  känner igen ögonen bakom masken och vet vem det är där bakom när det låter lite konstigt inuti masken

aha vem är det?  känner ju igen dem där ögonen hehe.

Vi hörs senare jag ska en sväng till Frösunda!  Hej!

Hjälm

Hej, annars då? Här är det bara bra.

Jag var på stan idag och köpte en ny mobil. Det blev en Sony Ericson Hjälm. Hehe.  Jag kallar den så fast den heter egentligen Sony Ericson Elm 🙂

I morgon ska jag ha möte på Frösunda och snacka om lite grejer.

Jag skriver mera i morgon.

Tja.

Herre gud.

Tjena.

Hur är läget?

Det har varit dåligt med bloggandet ett tag. Assistentena har varit sjuka och fan och hans moster 🙁   men jag är inte ledsen för det. Jag har ju en kanon farsa som ställer upp. Som i fredags och lördags så ställde han upp att jobba och morsan hjälpte oxå till lite.

Jag längtar till fredag. Då kommer min älskling hit och firar jul. Det är inte klokt alltså. Det trodde jag inte förra julen. Hehehe. Ärligt talat jag var inne på internet av en slump när jag träffade henne på www.funktionshinder.se.

I juni började  vi snacka med varandra lite, och då hade jag inte en aning om att vi skulle förlova oss på julafton. Hehe.

Vi hörs.