Hej!

Jag är Marcus Brogren. Jag föddes 1986. Jag var en helt vanlig bebis i mammas mage.

En vacker oktober dag skulle jag förlösas med kejsarsnitt. Vi åkte in till förlossningen, väl där fick mamma fel läkare. Hennes ordinarie hade semester i Afrika.

Han läste i journalen att mamma skulle snittas. Han bestämde på eget bevåg att hon kunde förlösas på vanligt sätt.
Det funkade inte, hon förblöde. Han fick hålla kroppspulsådern i handen tills en taxi från Stockholm kom med nytt blod. Det fanns inget blod i Norrköping. Det var katastrof, det är bara förnamnet. Kunde lika gärna dött på bordet båda två.

Jag fick ligga i en kuvös. Fick näring direkt in i huvudet. Låg flera veckor i kuvösen. Var en resa kan man säga.
Jag fick börja snacka med ögonen. Man fick gissa sig fram.

I tonåren fick jag min första taldator, då öppnades en ny värld för mig. Snackade onormalt men det sket jag i. Jag kunde säga vad jag ville. Det var 96. Nu har jag uppdaterat till surfplatta ungefär.

 

Inget är omöjligt för en CP-skadad